Fackföreningsledaren och kommunisten Victor Diaz Lopez, en av 1100 försvunna (3)

Fackföreningsledaren och kommunisten Victor Diaz Lopez, en av 1100 försvunna (3)

Motståndets Chile 1987-1987

Enligt den så kallade “Rettigkommissionen”, som skapades 1990 under den första civila samlingsregeringen, ledd av Patricio Aylwin greps och ”försvann” 1102 chilenare i händerna på diktaturen.

VICTOR DIAZ LOPEZ var en grafiker, en av de nationella ledarna inom den chilenska landsorganisation och vice generalsekreterare i det chilenska kommunistpartiet, PCCh. Han blev en av vad som officiellt presenterades av den katolska kyrkans ”Vicaria de Solidaridad” som ”2500 försvunna i Chile”. I mitten av januari 1987 träffade jag hans fru och dotter i ett av Santiagos arbetarområden.

Fackföreningsledaren och kommunisten Victor Diaz Lopez, en av 1102 försvunna

Av Dick Emanuelsson

– Vi hade varit gifta i en månad då han fördes bort. Det var den 22:a oktober 1947. President Gonzalez Videla (socialdemokrat) som kommunisterna hade stöttat och vars röster var avgörande för honom för att bli vald, hade utfärdat den så kallade `Ley Maldita´, den Fördömda Lagen, riktad mot kommunistpartiet som olagligförklarades.

– Victor var nyopererad. Min far dog samma dag som min man fördes bort, och jag var gravid. Livet kunde sannerligen ha varit enklare, säger Celinisa Caro, hustru till Victor Diaz, fackföreningsledaren för Chiles grafiker.

– I koncentrationslägret Pisagua som Victor fördes till utspelades hemska scener. Många blev galna, de torterades, maten var fruktansvärd.

Celinisa vet vad hon talar om. Hon var själv där. Hon bokstavligen tvingade sig in i lägret. Lägerkommendanten var ingen mindre än. . . PINOCHET!

I sina memoarer beskriver Pinochet hur ”de gamla kommunistkvinnorna tog varje tillfälle i akt för att ställa till djävulskap (…) Det kunde vara hungerstrejker eller trots mot lägerledningen”.

 Men Celinisa var inte kommunist, trots att hon var gift med en ledande sådan. Hon kom i stället från en djupt religiös katolsk familj som inte såg med blida ögon på det nya äktenskapet.

– I fyra månader var vi i Pisagua som ligger vid kusten i norra Chile, mellan städerna Iquique och Arica. Därefter förflyttades Victor till den avlägset och högt belägna orten Putre, vid gränsen mot Bolivia.

Celinisa födde sin flicka (Victoria) den 30/5 1948. Först åtta månader senare kunde Victor träffa henne. Då hade han flytt från Copiapo dit han hade förts efter Putre.

Victor hade ändå tur. Det beräknas att cirka 2000 kommunister avrättades av den ”socialdemokratiske” presidenten Gonzalez Videla. Det är kanske överflödigt att påpeka att denne uttalade sitt stora gillande över Pinochets statskupp 1973. Denne hade utfört sitt uppdrag som lägerkommendant i Pisagua så väl, att Pinochet skickades till gruvdistriktet i städerna Lota & Coronel i södra Chile där regimen hade utlyst undantagstillstånd. I sina memoarer beklagar sig Pinochet hur svårt det var att stoppa kommunisternas propaganda och att lägren egentligen endast fyllde funktionen av ”marxist-leninistiska universitet”(!).

När militärkuppen kom, gick Victor under jorden, berättar Celinisa.

– Jag hade mycket lite kontakt men jag visste att han mådde bra. Tre år gick utan att han upptäcktes. Vi vågade inte gå någonstans av rädsla av att bli kidnappade och med det risken att Victor skulle upptäckas. Vi hade ekonomiska problem. Våra barn sparkades från universitetet, svårt med jobb, vi sålde karameller och piroger på gatorna. Men vi var fortfarande en hel familj!

Den 12:e maj 1976 kom DINA, den chilenska säkerhetspolisen till Jorge Canto, 33 år och industriingenjör.

”Klockan 02.10 väcktes jag av hårda slag på dörren. `Vem är du, gamle gubbe? Har du ID-kort? Vad heter du? Ah! Det är ”El Chino” (kinesen) Diaz! Vi fick dig till slut, din kommunistjävel´! Från denna position (med ansiktet mot golvet i hallen, reds anm.) säg jag hur de slog Don Victor. Han låg med ansiktet mot golvet och med händerna bakbundna på ryggen. Två agenter förhörde honom mellan slag och sparkar. Våldsamheten i slagen och sparkarna ökade när de inte fick några svar”. (Från boken, ¿”Donde estan”? – Var finns de försvunna? del 2).

Jorge Canto såg när Victor Diaz fördes bort. Sedan dess har bara lärarinnan och medlemmen av samma parti som Victor, det chilenska kommunistpartiet Marta Ugarte sett honom i koncentrationslägret Villa Grimaldi. Hennes lik hittades senare Norte Chico; en badort i norra Chile.

– Under lång tid kunde jag inte se något foto av min far, berättar Victoria.

Victor Diaz är ett fall bland drygt tusen andra försvunna. Han var vice ordförande i kommunistpartiet, grafiker och nationell ledare inom den chilenska LO (CUT). Inför Påvens stundande besök i Chile i april (1987), har anhöriga till de försvunna intensifierat sin aktivitet för att få klarhet i den djupa tragedi det innebär att ständigt sväva i ovisshet ”lever min man, fru, syster, bror eller barn”?

En dag kommer de ansvariga att ställas till svars. En dag kommer det skipas rättvisa, inte hämnd. Och för att den dagen inte skall vara alltför avlägsen måste alla demokratiska krafter ge sitt bidrag.

Januari 1987