Motståndets
Chile 1986-1987 (7)
Carmen och Rodrigo översköljdes med
bensin som militären antände
AV
DICK EMANUELSSON
1986
inleddes en folklig offensiv i Chile som blev allt mer tydlig och avancerad och
djärv i takt med att också väpnade aktioner genomfördes av det nybildade miliskommandot
FPMR, Frente Patriotico Manuel Rodriguez. Detta hade uppkallats efter Manuel
Rodriguez, en nationalhjälte och gerillakrigare i kampen mot den spanska
kolonialismen men mördad av den uppåtstigande chilenska oligarkin den 26 maj
1918.
Carmen
Quintana var en underskön 18-årig student som tillsammans med Rodrigo Rojas kom
att bli en illustration över den chilenska fascismens barbari. De två
ungdomarna, efter att de greps, överöstes med bensin som antändes. Rodrigo
avled efter några dagar medan det vackra ansiktet av Carmen desfigurerades men
hon överlevde, som av ett mirakel. 2017 träffade vi Rodrigos mor, Veronica de
Negri som vi intervjuade. Länken till intervjun finns i slutet av reportaget. Men i januari 1987, då jag anlände till Santiago de Chile, var det stora samtalsämnet fortfarande ett av de värsta brotten mot de mänskliga rättigheterna som den fascistiska kamarillan var ansvarig för, att ha försökt mörda två ungdomar genom att förinta dem med bensin.
 |
| Carmen Gloria vid sin kamrates grav, Rodrigo Rojas, mördad av Pinochetdiktaturen den 2 juli 1986. |
Carmen
och Rodrigo översköljdes med bensin som militären antände
– Dom var som tjurar och dom andades
så. Dom uppträdde som drogade, som djur. Jag kommer aldrig att förstå det de
gjorde mot oss.
– Jag frågade dom; ”varför, varför,
varför häller ni bensin över oss?”
– Ingen sa något, de bara skrattade.
– Jag får bensin i munnen, skrek jag.
– ”Horunge”, skrek han och sa åt mig
att hålla käften. Sedan tände de på.
VITTNESMÅLET
FRÅN CARMEN GLORIA Quintana är ingen trevlig läsning. Men det är realiteter i
Chile 1987.
När man ser en bild av den 19-åriga
kvinnan INNAN hon och Rodrigo översköljdes av bensin och var nära att bli
ihjälbränd av en militärpatrull klockan 07.45 på morgonen den 2:a juli 1986,
har man svårt för att förstå hur någon mänsklig varelse kan vara så grym mot
två unga människor som har hela livet framför sig.
Idag har hon ansiktet och större delen
av kroppen deformerade av de 60-procentiga brännskador hon fick. Hon har svårt
för att gå.
– Jag går som en anka, säger hon.
Hon kan inte röra armbågarna för att
kunna äta. Hon kan inte heller greppa något med sina händer och fingrar.
– Men jag är vid gott mod och om några
år tror jag att jag skall kunna leva ett normalt liv.
Men inget kommer att sudda ut de hemska
händelser i hennes medvetande som bragte Rodrigo Rojas om livet och märkte
henne för all framtid.
 |
| "BORT MED PINOCHET"! sprayar denne unge chilenare under protesterna 1987. FOTO: DICK EMANUELSSON. |
CARMEN
TILLBRINGADE 72
dagar på sjukhuset i Santiago, genomgick 16 operationer, 54 röntgentagningar
och mer än 1 000 medicinska undersökningar. Den 16:e september flögs hon till
Canada av två skäl; bättre medicinsk vård och undvika att mördas. Carmen levde
fortfarande och kunde alltså vittna om vem och vilka som hade utfört
överfallet. Familjen hade vid flera tillfällen hotats. Dessutom kostade
sjukhusvården i Chile stora summor, utgifter som familjen inte hade råd med. I
Canada erhöll de via den federala regeringen en fristad och kostnadsfri vård.
Carmen är märkt för livet men hon undgick det öde som Rodrigo mötte. Denne hade
återvänt till Chile för att finna sina rötter, som han hade sagt.
Han mötte döden! Tillsammans med sin
mor hade han lämnat Chile undan diktaturen när han var en liten pojk. Hans mor
vägras fortfarande inresa från USA där hon är bosatt.
Carmen studerade på universitetet i
Santiago. Liksom Chiles ungdom deltog hon i protesterna mot regimen. Så också
den 2:a juli 1986.
Som är brukligt börjar protesterna
tidigt. Carmen och Rodrigo träffades med några andra ungdomar och de inledde
arbetet med att resa en barrikad bestående av bland annat bildäck som senare
skulle antändas. Då dök plötsligt en militärpatrull upp och ungdomarna började
springa. Men de hanns upp.
Patrullen som bestod av ca 25
militärer, var krigsmålade i svart och bar alla k-pistar. Rodrigo började
misshandlas. De sparkade på honom. Munnen blödde, de slog och sparkade honom på
testiklarna, i bröstet och i ryggen. Rodrigo blev medvetslös av alla slagen.
 |
| Rodrigo Rojas och hans mor, Veronica de Negri. (familjen fotoalbum). |
Soldaternas raseri blev ännu värre då
Carmen visade sitt ID-kort från universitetet. De sa att ”tack vare studenterna
fick de frysa på mornarna, att de var i krig med dem.
– De började slå mig. Två civila kom i
en gul combibil. De ville ta ett foto av mig när jag byggde barrikaden. Jag
vägrade.
– Nu tar vi fotot, `hija de puta´, horunge.
Rodrigo låg på marken. De översköljdes
av bensin. De skrattade när Carmen sa att hon fick bensin i munnen.
Hon minns alltför väl vem som gjorde
detta.
– Han var chefen, ljushårig med blåa
ögon. ”Stackars liten”, sa han. ”Får du bensin i munnen”!
Soldaterna tände på. De båda ungdomarna
började brinna. Carmen försökte släcka elden med sina händer. Då sparkade de
henne i ansiktet. Hon blev liksom Rodrigo medvetslös.
Carmen väcktes av Rodrigo. Soldaterna
hade fört dem till samma plats som de tre kommunisterna Guerrero, Natiño och
Parada hade fått halsarna avskurna drygt ett år innan.
– Vi såg ut som vålnader, sa Carmen i
sitt vittnesmål.
– Jag tittade på min kropp och hur
köttstycken ramlade av. Rodrigo hade hela huvudet bränt, utan hår. 96 timmar
senare avled han.
 |
| Så uttrycker den chilenska fascismen sitt hat mot folket: ”Område för friterad fläsksvål”, ett verk av Pinochet mot Carmen och Rodrigo.FOTO: DICK EMANUELSSON |
Den 26:e oktober målade invånarna i
området där ungdomarna brändes flera vackra muralmålningar som en hyllning till
dem. Den 7:e november var dessa övermålade av bred svart penselfärg där man
kunde läsa text som; ”Dom röda är lättantändliga”. . . ”Här säljs det friterad fläsksvål”,
och andra förnedrande och omänskliga uttryck för fascismen.
Dådet var så uppenbart och de skyldiga
utpekade. Återigen ställdes militärregimen mot väggen som den ytterst
ansvarige. Vad gör man i ett sådant läge?
 |
| Rodrigo, med sin kamera ständigt närvarande och Gloria, efter uppvaknandet. |
UNGEFÄR
SAMTIDIGT SOM fascisterna
målar sina horribla paroller på de vackra muralmålningarna, kastas en brandbomb
in i en buss i kuststaden Vina del Mar. En fattig kvinna vid namn Rosa ligger
svårt brännskadad i 45 dagar innan hon avlider. Detta passar regimen som hand i
handske. Vänstern och framför allt kommunisterna utpekades som de skyldiga över
den fruktansvärda provokationen som kostade livet för en fattig kvinna.
Dagligen matades opinionen av
uppskakande scener från kvinnans sjukhusbädd. ”Var finns nu det land som vill
ta emot Rosa” (….) ”Vem talar om Rosas mänskliga rättigheter i FN”, löd
propagandan.
Men ingen tror längre på regimen.
Chiles folk har mer än en gång fått vittnesmål på hur oskyldiga har fallit
offer i ”väpnade sammanstötningar med ordningsmakten”.
 |
| Han tittar ned, den materiellt ansvarige för det fruktansvärda dådet mot Gloria och Rodrigo, löjtnant Pedro Fernandez. |
DEN
SKYLDIGE SOM Carmen
Gloria har utpekat är löjtnant Pedro
Fernandez. Den 29:e januari i 1987 släpptes han fri mot en borgen på 5 000
pesos, ca 140 kr! Frisläppandet slog ner som en bomb och är ytterligare ett
exempel på den chilenska ”rättvisan” i Pinochets tappning.
OM
NÅGON TROR ATT CARMEN är en knäckt ung kvinna, bedrar man sig. I början av april
talade hon i Geneve inför FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.
Hennes stämma som sändes över Chile från Radio
Moskva, var klar och beslutsam när hon på ett ingående sätt beskrev det
fruktansvärda dådet den 2:a juli 1986. Hennes fysiska närvaro kan inte obemärkt
ha undgått någon.
Carmens upplevelse skulle ha skrämt vem
som helst att aldrig mer sätta sin fot i Chile. Men inte Carmen:
– Jag är ung och vill återvända till
Chile för att stanna, för att arbeta, gifta mig och få barn. Jag hoppas att
alla chilenare i exil skall kunna återvända till ett fritt demokratiskt Chile.
Källa: Carmen Gloria Quintanas vittnesmål.
Se även
videointervjun med Rodrigo Rojas mor, Veronica de Negri den 16 mars 2016 i
Santiago de Chile:
måndag 25 maj
2020
måndag 25 maj 2020
söndag 24 maj
2020
lördag 23 maj
2020
fredag 22 maj
2020
fredag 22 maj
2020
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.